Såväl WHO, FN:s hiv-program UNAIDS, Internationella röda korset och Världsbanken rekommenderar sprututbytesprogram som en effektiv metod för att minska smittspridningen av hiv och hepatit. Det är hög tid att en gång för alla slå hål på myterna och ta de vetenskapliga belägg som finns på området på allvar.
Det har länge funnits program i Lund och Malmö men i resten av landet har utvecklingen stått still. Sverige är, tillsammans med Grekland, det enda EU-land som inte erbjuder sprutbyten för injektionsmissbrukare.
Det är jättebra att fler och fler verkar propagera för införande av sprutbyten, men frågan är hur det kunnat ta så länge. Programmen man har i Lund och Malmö har funnits i över 20 år och där har man länge kunnat skåda en nedgång i antalet smittade av HIV och hepatit. Sprutbyten är både relativt enkelt och billigt att införa, så det kan inte handla om en kostnadsfråga.
Jag tror att bromsklossarna i frågan till stor del beror på moralism: "man ska inte hjälpa knarkare att knarka" brukar det heta när frågan diskuteras. Det visar enligt mig inte bara på ett barnsligt sätt att resonera utan också på en värdelös människosyn.
Att de här tre hälsomyndigheterna gått samman borde i all rimlighet vara sista spiken i kistan på debatten om sprutbyten. Jag hoppas innerligt att man nu kan gå från diskussion till handling och inse att för varje dag man väntar riskerar fler personer att helt i onödan smittas.
Men, nu måste man ju komma ihåg att det trots allt är Sverige - moralismens högborg - vi talar om. Bäst att inte ropa hej innan man är över bäcken...
